När jag tittar på den portugisiska fastighetsmarknaden ser jag en sektor full av potential, men också en sektor som tyngs av onödiga hinder. Å ena sidan finns det tydliga möjligheter: flexibla användningskoncept, en växande efterfrågan på innovativa utrymmen och den ökande betydelsen av hållbarhet. Å andra sidan konfronteras vi med överdriven reglering, ineffektiv skattepolitik och en brist på professionalism som skadar vårt rykte. Om vi vill att den här marknaden ska blomstra måste både regeringen och branschen ändra kurs.

En av de största utmaningarna jag möter i mitt arbete är den stora mängden byråkratiska krav för byggande och fastighetsdrift. Jag talar inte om hyreskontroller, utan snarare om de oändliga regler på kommunal och statlig nivå som gör projekten långsammare, dyrare och ofta ogenomförbara. Alltför ofta införs regler utan att de praktiska konsekvenserna övervägs. Resultatet blir högre kostnader som hyresvärdarna vältrar över på hyresgästerna. Till detta kommer skatten på 28 procent på hyresintäkter, vilket känns som en direkt bestraffning av ägandet och oundvikligen driver hyrorna uppåt.

Dessa förhållanden förklarar varför så många bottenvåningar i våra städer står tomma. Ägare, utvecklare och potentiella hyresgäster kan inte genomföra nya idéer inom det restriktiva ramverket och lämnar efter sig utrymmen som är oattraktiva och improduktiva. Detta är en förlust inte bara för investerarna utan även för våra samhällen.

Samtidigt är jag övertygad om att möjligheterna är större än någonsin. Mångfalden av kommersiella användningsområden fortsätter att expandera. Pensionat, servicelägenheter och koncept för korttidsuthyrning till affärsresenärer är alla efterfrågade. Sport- och fritidsanläggningar som padelbanor, klättergym, inomhuscykelstudios eller escape rooms blir alltmer populära. Fastigheter som är utformade för att vara flexibla och ägare som är villiga att anamma nya modeller är de som kommer att tjäna mest på denna trend. Pandemin har bara ökat aptiten på innovativa, multifunktionella utrymmen.

Hållbarhet är ett annat tema som jag anser att vi måste ta på allvar. Investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är inte bara rätt val för klimatet utan också en garanti för långsiktig konkurrenskraft. Optimerade byggnader sänker driftskostnaderna för hyresgästerna och ökar värdet på tillgångarna för ägarna. Det är här framtiden ligger och den som tvekar riskerar att hamna på efterkälken.

Ändå kan jag inte ignorera ett ämne som bekymrar mig djupt! Bristen på professionalism i delar av vår bransch. Kvalitet ska alltid vara grunden i fastighetsarbetet. För mig innebär professionalism mer än tekniskt kunnande. Det innebär konsekventa och väl förberedda marknadsföringsmaterial, högkvalitativa foton, korrekt dokumentation, tydlig kommunikation och framför allt starka etiska principer. Tyvärr saknas dessa standarder alltför ofta i Portugal. Där byggandet är överreglerat är det professionella uppträdandet underreglerat. Denna obalans undergräver förtroendet och är en av orsakerna till att vårt yrke ibland har ett dåligt rykte. Här skulle jag välkomna striktare standarder och tillsyn. Eller "Hur kan det komma sig att en mäklare har en AMI-licens för att sälja fastigheter i Portugal, men saknar språkkunskaper för att ens kunna läsa de lagar och förordningar som styr marknaden?"

Jag tror också att vi måste främja bostadsägande som en nationell prioritering. Att äga egendom är fortfarande den mest tillförlitliga formen av pensionssäkerhet. Vi måste förenkla bostadsbyggandet och ompröva skattesystemet för att skapa meningsfulla incitament, särskilt för dem som gör sina fastigheter tillgängliga för uthyrning. Utan dessa förändringar kommer unga människor att få det allt svårare att ta steget upp på fastighetsstegen.

Slutligen måste jag betona att ansvaret inte bara ligger hos regeringen. Som yrkesverksamma måste vi se oss själva i spegeln. Många av de restriktiva åtgärder som vi nu står inför är det direkta resultatet av oetiska metoder från en minoritet, oavsett om det är stora investerare eller små hyresvärdar. Varje gång vi skapar rubriker för vräkningar under falska förespeglingar eller annat tvivelaktigt beteende underminerar vi vår egen bransch. Om vi vill ha mindre statlig inblandning måste vi först ställa högre krav på oss själva.

Den portugisiska fastighetsmarknaden har verkligen alla ingredienser för framgång: läge, efterfrågan, kreativitet och internationellt intresse. Men för att frigöra denna potential behöver vi smartare styrning, rättvisare beskattning och starkare yrkesetik. Jag är övertygad om att om vi tar dessa steg kan Portugal bli ett riktmärke för fastighetsutveckling i Europa och en marknad som skapar värde inte bara för ägare och hyresgäster utan för hela samhället.