Komplexiteten i denna verklighet sträcker sig dock bortom de fysiska manifestationerna och omfattar även det känslomässiga och mentala tillståndet hos patienterna och ofta deras familjer och/eller vårdgivare. Ångest och depression är samsjuklighet som ofta är förknippad med sjukdomar i andningsvägarna och som fungerar som en cykel med ömsesidig påverkan, vilket intensifierar lidandet och komplicerar hanteringen av det medicinska tillståndet. Sambandet mellan luftvägssjukdomar och psykisk ohälsa är mångfacetterat och yttrar sig på olika nivåer, t.ex:

Fysiska symtom: Andningssvårigheter, andfåddhet, ihållande hosta och bröstsmärta, som är vanliga kännetecken för sjukdomar i andningsvägarna, skapar rädsla, oro och panik och spär på ångesten. Andnöd kan t.ex. utlösa panikattacker och ge en känsla av att "kvävas till döds".

Fysiska begränsningar: Andningssjukdomar medför fysiska begränsningar som försvårar dagliga aktiviteter, t.ex. motion, arbete och fritid. Den minskade funktionsförmågan påverkar självkänslan och skapar frustration, hopplöshet och leder till depression.

Social isolering: Behovet av att undvika miljöer med allergener, föroreningar eller folkmassor - vanliga försiktighetsåtgärder för patienter med andningsproblem - kan leda till social isolering. Fysiska begränsningar kan också vara begränsande. Ensamhet, brist på social kontakt och känslor av utanförskap bidrar till utvecklingen av depression.

Påverkan på sömnen: Studier har visat på dålig sömnkvalitet, både kliniskt och objektivt i laboratoriet. Dyspné, hypoxi/hyperkapni, sekretretention, hosta och effekterna av vissa mediciner bidrar till detta. Följaktligen ökar sömnbrist känsligheten för stress, vilket hindrar känslomässig kontroll och ökar sårbarheten för psykisk sjukdom. Ångest och depression kan förstärka upplevelsen av andningssymtom. Rädsla och oro ökar känsligheten för andfåddhet, vilket leder till fler panikattacker och astmaanfall. Depression kan leda till att behandlingen försummas och till bristande motivation att utföra andningsterapiövningar, vilket bidrar till att sjukdomen förvärras.

Krediter: Medföljande bild; Författare: Klient;

Å andra sidan hindrar ångest och depression behandlingsföljsamhet. Brist på hopp, känslor av hjälplöshet och bristande motivation kan leda till att patienter slutar med medicineringen, försummar rehabiliteringen och undviker läkarbesök. Ångest och depression är också förknippade med en ökad risk för komplikationer i andningsvägarna. Studier visar att patienter med luftvägssjukdomar och psykiatrisk komorbiditet löper större risk att drabbas av lunginflammation, astmaexacerbationer och sjukhusinläggningar.

Förutom tidig diagnos och målinriktade behandlingar (multidisciplinärt arbetssätt, beteendeterapi, psykoterapi, medicinering etc.) är det viktigt att satsa på förebyggande åtgärder. En hälsosam livsstil, socialt stöd och en öppen och ärlig kommunikation med vårdpersonalen om känslomässiga symtom är avgörande för att få lämplig behandling och förhindra att sjukdomen förvärras.

Sammanfattningsvis utgör ångest och depression, som är vanliga följdsjukdomar vid sjukdomar i andningsvägarna, en betydande utmaning för folkhälsan. Den ömsesidiga påverkan mellan luftvägssjukdomar och psykisk ohälsa ökar lidandet och komplicerar behandlingen. Ett tvärvetenskapligt arbetssätt, tidig diagnos, lämplig behandling och förebyggande åtgärder är avgörande för att förbättra livskvaliteten och främja välbefinnandet hos patienter med luftvägsproblem.

För mer information, vänligen kontakta Grupo HPA Saude på (+351) 282 20 400.