Premiärminister Keir Starmer tillträdde 2024 med löftet att förbättra relationerna med EU och minska handelshinder, samtidigt som han skulle upprätthålla Labourpartiets åtagande att inte återansluta sig till Europeiska unionen, den inre marknaden, tullunionen eller den fria rörligheten.

Denna strategi speglar den balansgång som har präglat den brittiska politiken sedan brexit trädde i kraft. Medan näringslivet fortsätter att efterlysa färre handelshinder och ett smidigare samarbete med Europa, förhåller sig de politiska ledarna fortsatt försiktiga när det gäller att åter ta upp den mer övergripande frågan om EU-medlemskap.

Regeringen har fokuserat på praktiska samarbetsområden, bland annat insatser för att förenkla handeln med livsmedel och jordbruksprodukter. Förhandlingarna fortsätter om ett avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder som skulle kunna minska gränskontrollerna och underlätta varuflödet mellan Storbritannien och EU.

Analytiker konstaterar att framstegen har gått långsammare än många förväntade sig. Vissa hävdar att de begränsningar som regeringen själv har ålagt sig lämnar lite utrymme för större förändringar av det befintliga förhållandet, vilket gör det svårt att genomföra meningsfulla reformer inom en enda mandatperiod.

Frågor om brexits ekonomiska konsekvenser fortsätter också att prägla diskussionen. En färsk rapport från BBC, som hänvisar till uppgifter från Bank of England, tyder på att den brittiska ekonomin kan vara omkring 6 % mindre än den annars skulle ha varit utan brexitrelaterade effekter.

Den allmänna opinionen

Den allmänna opinionen har också utvecklats under det senaste decenniet. En färsk YouGov-undersökning visade att 57 % av de tillfrågade nu anser att utträdet ur Europeiska unionen var ett felaktigt beslut, däribland ett betydande antal väljare som ursprungligen stödde Brexit.

Andra opinionsundersökningar har visat på ett växande stöd för ett närmare samarbete med Europa, även om åsikterna om ett återinträde fortfarande är mer komplicerade. Många väljare som förespråkar starkare band fortsätter att stödja att man behåller större nationell kontroll över områden som lagstiftning, gränser och ekonomisk politik.

Politiska observatörer menar att även om framtida regeringar skulle sträva efter en mer ambitiös nystart i förhållande till Europa, skulle varje steg mot ett återinträde i EU sannolikt kräva flera års förhandlingar och betydande politiskt stöd.

För närvarande verkar Storbritannien inriktat på att förbättra det praktiska samarbetet med sin största handelspartner samtidigt som man förblir utanför EU, en ståndpunkt som fortsätter att prägla landets politiska och ekonomiska landskap tio år efter den historiska folkomröstningen.