Åtgärden föreskriver att stämningsansökningar riktade mot Myndigheten för integration, migration och asyl (AIMA) ska väckas i det område där sökanden är bosatt eller har sin hemvist, vilket innebär att Lissabons förvaltningsdomstol inte längre har exklusiv behörighet och att målen istället fördelas mellan olika domstolar runt om i landet.

Presentation av förslaget

Under presentationen av förslaget redogjorde justitieminister Rita Alarcão Júdice för situationen inom sektorn och lyfte fram en betydande ökning av antalet oavgjorda ärenden vid förvaltningsdomstolarna efter 2023, det år då utlännings- och gränskontrollen (SEF) avskaffades och ersattes av AIMA.

Ministern betonade den kritiska ansamlingen av brådskande mål om förelägganden i huvudstaden, där det förekommer ett stort antal massinlämnade, repetitiva stämningsansökningar som syftar till att skydda rättigheter, friheter och garantier. För att effektivisera den rättsliga prövningen av dessa ansökningar om förelägganden avser regeringen att införa obligatoriska, standardiserade formulär.

Regeringens förslag innebär ändringar av lagen om förvaltnings- och skattedomstolar, skatteförfarandekoden samt den rättsliga ordningen för skatteförlikning. Förutom att inrätta domstolar som är specialiserade på invandringsfrågor stärker lagstiftningen förvaltningsbefogenheterna för Högsta rådet för förvaltnings- och skattedomstolar. Den omorganiserar den territoriella behörigheten när det gäller överklaganden av beslut i skatteförlikningsärenden.

Svar på farhågor

För att bemöta farhågorna om modellens författningsenlighet försäkrade Rita Alarcão Júdice att lagförslaget endast innebär inrättandet av specialiserade domstolar inom den befintliga rättsliga strukturen, vilket därmed fullt ut överensstämmer med konstitutionella normer.

Å andra sidan möttes åtgärderna av reservationer från fackföreningen för invandringshandläggare; fackföreningen varnade för att systemets tröghet främst beror på operativa begränsningar, interna organisatoriska problem och brist på resurser hos AIMA, och hävdade att enbart en decentralisering av ärenden till lokala domstolar inte åtgärdar den grundläggande orsaken till den stora ärendemängden.

Som svar på kritiken tonade justitieministern ned invändningarna och framställde lagförslaget som en del av ett bredare paket med nio lagstiftningsakter som godkänts för rättsväsendet; dokumentet överlämnas nu till Republikens församling för debatt och omröstning.