Portugal är ett av de länder i euroområdet där invandrare bidrar mest till att minska kostnaderna för åldrandet, och ändå krävs en finanspolitisk justering på 2,9 procentenheter av BNP för att säkerställa hållbara offentliga finanser.

Denna slutsats är hämtad från studien "The Costs of Building Walls: Immigration and the Budgetary Burden of Aging in Europe", publicerad av Jornal de Negócios, som visar att i ett extremt scenario med noll invandring skulle skattebördan behöva ökas till 43% av BNP.

Utländska arbetstagare i Portugal utgör en betydande nettobidragsgivare till socialförsäkringen. År 2023 nåddes en topp, då de sociala avgifterna från invandrare i Portugal uppgick till 2,677 miljarder euro, medan de sociala förmånerna uppgick till 484 miljoner euro. År 2024 motsvarade dessa bidrag 2,2 miljarder euro för socialförsäkringssystemet, och utländska arbetstagare fick 380 miljoner euro i sociala förmåner.

När den nya utlänningslagen antogs visade siffrorna hur stor andel av landets arbetskraft som utgjordes av invandrare. Men studien av två ekonomer från Nova SBE och en ekonom från Stockholms universitet - Institute for International Economic Studies(IIES) går längre och bedömer dess långsiktiga betydelse för de offentliga finanserna, särskilt när det gäller att betala den så kallade "kostnaden för åldrande".

Kostnaden för åldrandet

"Åldrandet utgör en stor utmaning för utvecklade ekonomier, särskilt i Europa. Under de senaste decennierna har andelen personer i arbetsför ålder i befolkningen minskat i takt med att fertilitetstalen sjunker och den förväntade livslängden fortsätter att öka", varnar ekonomerna Tiago Bernardino, Francesco Franco och Luís Teles Morais.

Denna trend utgör en börda för de offentliga finanserna, eftersom skatter och sociala avgifter minskar i takt med att andelen av befolkningen i arbetsför ålder sjunker. Samtidigt ökar de offentliga utgifterna, främst för pensioner och hälso- och sjukvårdstjänster.

Enligt beräkningar från det nationella statistikinstitutet(INE) kommer Portugal år 2057 inte längre att ha tio miljoner invånare. År 2100 fortsätter landet att tappa befolkning och kommer då att ha endast 8,3 miljoner invånare, jämfört med dagens 10,7 miljoner. I ett scenario där Portugal inte längre tar emot invandrare kommer befolkningen att sjunka till 5,99 miljoner. Situationen kan bli ännu allvarligare med tanke på sjunkande födelsetal och fortsatt mycket låg migration, och den bofasta befolkningen i Portugal kan komma att uppgå till 5,4 miljoner år 2100.

Med tanke på detta scenario varnar ekonomerna Tiago Bernardino, Francesco Franco och Luís Teles Morais för vikten av invandrarnas bidrag till att mildra kostnaderna för åldrandet. "Portugal och Slovenien är de länder som drar störst nytta av nettomigrationen, till skillnad från Luxemburg och Litauen, där den nuvarande migrationen har bidragit till en större ökning av skatten för att balansera budgeten. De olika effekterna av migrationen i olika länder är en följd av minskande avkastning på migrationen", betonar de.

Invandrarnas bidrag

"Portugal verkar vara ett av de länder i euroområdet där invandrarna bidrar mest till att minska kostnaderna för åldrandet. Och det är ett av få länder, med tanke på en 30-årig arbetstagare som stannar till slutet av sitt [aktiva] liv, där nettobidraget från invandraren är högre än för en genomsnittlig nationell arbetstagare", förklarar Tiago Bernardino i ett uttalande till Now.

Ekonomen förklarade också för Jornal de Negócios att "i grundscenariot, för att återställa budgetbalansen mot bakgrund av det beräknade åldrandet, skulle nettobidraget från den genomsnittliga 30-åriga inhemska skattebetalaren behöva öka med 631 euro per år", men "utan invandring stiger denna siffra till 1 700 euro per år". Med andra ord möjliggör arbetskraftsinvandringen en lägre skattebörda för de inhemska medborgarna.

Det vill säga i ett grundscenario där inflödet av invandrare ligger kvar på 0,5% fram till 2100. För att säkerställa hållbarheten i de offentliga finanserna med tanke på åldrandet krävs en ytterligare finanspolitisk anpassning på 2,9 procentenheter av BNP, men i scenariot med nollinvandring stiger den finanspolitiska ansträngningen till 10,8 procentenheter av BNP, dvs. av skattetrycket.