Sandra, 52 år, från Hadlow i Kent, hade bott i Vilamoura i Algarve, där hon hade byggt upp ett nytt liv och en nära vänkrets. Hon hade ingen aning om att något var allvarligt fel förrän ett blodprov visade på avvikelser i hennes leverfunktion.

En ultraljudsundersökning visade sedan att hon hade en tumör i levern, och ytterligare undersökningar, bland annat en MR-undersökning, bekräftade att det rörde sig om intrahepatisk gallgångscancer (intrahepatiskt kolangiokarcinom).

”Det vände upp och ner på hela min värld”, sa hon. ”Jag kan inte kontrollera det. Jag kan inte bli av med det. Jag måste bara leva med det och acceptera det, men jag kommer att kämpa mot det.”

Sedan diagnosen har Sandra genomgått åtta cykler av kombinerad kemoterapi och immunterapi. Behandlingen minskade tumörens storlek från 12 cm till 9,5 cm, men den är fortfarande för stor för att kunna opereras i nuläget. Hon fortsätter att få immunterapi.

Sandra hoppas nu kunna genomgå selektiv intern strålbehandling (SIRT), en målinriktad behandling som riktar strålningen direkt mot tumören. Hennes vårdteam hoppas att detta kan bidra till att hålla sjukdomen under kontroll och eventuellt minska tumören tillräckligt för att öppna upp för ytterligare behandlingsalternativ.

SIRT finns som behandlingsalternativ för vissa patienter med extrahepatiskt kolangiokarcinom, men Sandra har fått besked om att behandlingen för närvarande inte finansieras av NHS i hennes fall. Hon har därför fått en offert för privat behandling vid The Cromwell Hospital i London. Kostnaden för ingreppet uppgår till 50 865 pund, och med konsultationer, blodprover, skanningar och andra tillhörande medicinska kostnader beräknas den totala kostnaden bli cirka 55 000 pund.

Sandra berättar att hon fick kännedom om SIRT efter att ha sökt ytterligare information om de behandlingsalternativ som stod till hennes förfogande. Eftersom hon ville förstå alla möjligheter ordnade hon en andra åsikt hos en specialist på leverkirurgi. Hennes fall granskades därefter av ett tvärvetenskapligt team, och SIRT rekommenderades som behandlingsalternativ. Hon remitterades sedan till The Cromwell Hospital.

Inför utsikten att behöva samla in pengarna på egen hand tyckte Sandra till en början att det var oerhört svårt att be andra om ekonomisk hjälp.

Hon vände sig till Facebook-gruppen ”Tonbridge Mums” för att fråga om någon kände till organisationer eller välgörenhetsföreningar som kanske kunde hjälpa till med kostnaden. Flera personer uppmuntrade henne att överväga att skapa en GoFundMe-sida.

”Det kan jag inte göra. Det känns som att tigga”, minns hon att hon sa.

En kvinna frågade: ”Skulle du inte tigga för ditt liv?”

Sandra svarade: ”Jo, det skulle jag väl göra.”

Det samtalet övertygade henne att ta det steg hon tidigare varit tveksam inför.

Sandra pratade med vänner, som uppmuntrade henne att starta insamlingen. Redan under de första tre dagarna hade cirka 24 000 euro donerats mot målet på 64 000 euro.

”Människors generositet och vänlighet, särskilt från helt okända människor, har verkligen överväldigat mig”, sa hon. ”Jag samlar inte in pengar för att jag har fått löfte om att SIRT kommer att rädda mitt liv, jag samlar in pengar för att det kanske ger mig en ny dörr att gå igenom, och jag är inte redo att sluta knacka på alla dessa dörrar.”

Innan hon fick sin diagnos hade Sandra byggt upp ett liv kring sitt arbete, sina vänner, sin familj, resor och den självständighet som hon värdesätter så högt.

Sandra arbetar för närvarande för en oberoende fosterhemsförmedling, där hon samarbetar med socialarbetare, fosterföräldrar, ungdomar och personal. Eftersom hon själv tidigare varit fosterförälder har hon en djup passion för fostervård och säger att hon verkligen älskar det arbete hon utför.

”Jag har alltid varit ganska livlig, mest känd som Sassy SARN, med mycket karaktär. Jag är otroligt envis, stolt och självständig, och jag är som en bulldozer. Om jag vill ha något, satsar jag allt tills jag får det.”

Denna beslutsamhet fortsätter att prägla hur hon hanterar sin sjukdom. Sandra fortsätter att arbeta och går till gymmet så ofta hon kan för att försöka hålla sig aktiv och stark.

Hon vägrar att låta cancern styra hennes liv.

”Det ligger inte i min natur att sitta ner och tycka synd om mig själv; det ligger i min natur att stå upp och kämpa! Det ligger i min natur att gå ut varje dag och göra allt det jag kan och älskar.”

På sin insamlingssida kallar hon sina stödjare för ”Min armé”. Det som deras donationer i slutändan kan ge henne är något värdefullt…

”Tid!”, säger hon.

”Tid för hopp, drömmar, platser att besöka, roliga stunder och alldeles för mycket kaos kvar att ställa till med.”

https://gofund.me/44c1bdfc5

Ange The Portugal News som din föredragna nyhetskälla på Google

GoogleLägg till som föredragen källa på Google