Jag tror inte att Portugal står inför en upprepning av krisen för drygt ett decennium sedan. Men jag anser också att det är just under de perioder då förtroendet är som störst som vi måste iaktta större försiktighet.

Skuldsättningen hos bygg- och fastighetsföretag översteg återigen 58 miljarder euro och närmar sig, i absoluta tal, nivåerna från 2013. Jämförelsen kan verka skrämmande, men det vore fel att bortse från de enorma skillnaderna mellan de två perioderna. Då utgjorde denna skuld nästan 35 % av Portugals BNP. I dag utgör den cirka 19 %. Företagen har större kapital, sektorn har blivit mer professionell och den finansiella självständigheten har förbättrats avsevärt. Det är därför viktigt att säga det tydligt: vi befinner oss inte i 2013 igen.

Ökningen av kreditgivningen har också en logisk förklaring. Portugal behöver bygga fler bostäder, och byggande kräver kapital. Att köpa mark, utveckla projekt, renovera byggnader och skapa ny infrastruktur är beroende av finansiering. Vi bör därför inte betrakta hela skulden som ett problem. Det finns en enorm skillnad mellan att finansiera produktiva investeringar och att upprätthålla projekt som är alltför beroende av ständigt stigande priser.

Det är här försiktighet kommer in i bilden. Fastighetsmarknaden är fortfarande utsatt för räntor, byggkostnader, den ekonomiska utvecklingen, beskattning och politiska beslut. Ett till synes stabilt projekt kan ta flera år att slutföra, och under den tiden kan förutsättningarna förändras radikalt.

Samma resonemang gäller bostadskrediter. Jag har förståelse för dem som förespråkar lättare tillgång till finansiering för att hjälpa familjer att köpa ett hus. Men att underlätta kreditgivningen innebär inte att man skapar bostäder. Om vi ökar köpkraften utan att öka utbudet kan vi helt enkelt satsa mer pengar på att konkurrera om samma fastigheter och bidra till en ny prisökning.

En familj som lägger nästan hälften av sin månadsinkomst på bolånebetalningen är också mer sårbar för en räntehöjning, inkomstbortfall eller oväntade utgifter. Att säkerställa tillgången till bostäder är avgörande, men det är lika viktigt att skydda familjerna från överskuldsättning.

Min syn på den portugisiska marknaden är fortsatt positiv. Vi behöver investeringar, krediter, inhemskt och utländskt kapital samt företag som kan bygga de bostäder som saknas. Men vi behöver också ansvarsfull finansiering, seriösa byggherrar och skyddade köpare.

Kreditökningen bör inte skrämma oss när den åtföljs av produktiva investeringar och ökat utbud. Men historien lär oss att de största riskerna ofta uppstår när vi slutar tro att det finns risker.

Den portugisiska fastighetsmarknaden är idag starkare, mer professionell och bättre förberedd än för ett decennium sedan. Det bästa sättet att förbli stark är att inte glömma det man lärt sig och, framför allt, att inte förväxla självförtroende med övermod.