Jag skrev den när jag bara var 17 år och skrev så mycket på den tiden. Tyvärr har tiden tagit ut sin rätt, och med studier, äktenskap och att bilda familj – för att inte tala om arbetet – har mycket av det jag skapade då fallit i glömska, så det är glädjande att ”Moonlight Lullaby” har överlevt.
Den kom som från ingenstans, och jag blev först medveten om den när jag upptäckte att jag visslade den översta melodilinjen med den fallande baslinjen i huvudet! I efterhand var det ett av de första verken som gav en glimt av den stil av komposition och spel som skulle utvecklas till det som andra kallar min signaturstil. Jag älskar den för dess fullkomliga enkelhet och dess glada karaktär.
Se hela videon här 👇👇👇
Nästan ett halvt sekel har gått sedan jag skrev den, och numera är den bild som dyker upp i mitt sinne att sitta vid en sjöstrand och se solen äntligen gå ner, och sedan månskenet glittra på vattnet. Att tömma sinnet på bekymmer och tankar som tränger sig på oombedda och fokusera på absolut ingenting alls…


Follow us on social media