I Ingolstadt i Tyskland byggs ett nytt trevåningshus med 15 lägenheter utan ett konventionellt värmesystem. Vid första anblicken kan detta låta absurt, särskilt i en tid då stora delar av Europa diskuterar framtiden för gaspannor och värmepumpar. Men tack vare en innovativ design lyckas byggnaden hålla sig varm på vintern och sval på sommaren.

Hemligheten ligger i hur den är byggd. Ytterväggarna är gjorda av 50 centimeter tjockt tegel med träfyllning och täcks av en träfasad. Inner- och mellanväggarna är också av tegel, medan tak och mellanväggar är av betong. Denna kombination gör att väggar och tak fungerar som naturliga värmelager och fångar upp värme från solljus, hushållsapparater och till och med från de boende själva.

Konstruktionen gör att det inte behövs något centralt värme- eller ventilationssystem. Istället registrerar sensorer temperatur, luftfuktighet och CO₂-nivåer och öppnar automatiskt smala fönster när det behövs. Djupt placerade fönster i fasaden spelar också en viktig roll: på sommaren innebär den högre solen att inget direkt ljus kommer in i lägenheterna, vilket håller dem svala utan behov av skuggning. På natten öppnas fönstren för att få in svalare utomhusluft. På vintern, när solen står lägre, flödar solljuset in och ger naturlig värme.

Varmvattnet produceras av små, behovsstyrda varmvattenberedare i varje lägenhet, och merparten av elen kommer från solpaneler på taket. Endast vid extrem kyla kopplas ett elektriskt golvvärmesystem in. Byggnaden har också en källare och underjordisk parkering; förvaring och parkering är istället integrerade i utomhusområdena.

Det är viktigt att påpeka att detta är ett socialt bostadsprojekt, inte ett lyxprojekt. Intresset för lägenheterna är stort, även om potentiella hyresgäster först noggrant introduceras till konceptet. Som operatörerna påpekar är det inte för alla; till exempel skulle personer som gillar att ha sina fönster vidöppna dygnet runt inte passa för detta system.

Detta är inte ett oprövat experiment. En liknande byggnad har varit i bruk i Lustenau i Österrike i mer än ett decennium, där den konsekvent har hållit inomhustemperaturer på mellan 22 och 26 grader Celsius.

För mig är det här projektet mer än bara intressant arkitektur. Det är en modell som skulle kunna fungera även i Portugal. Med våra stora temperaturskillnader mellan dag och natt skulle ett sådant koncept inte bara fungera bra utan också bidra till att minska driftskostnaderna för de boende. Det är ett inspirerande exempel som vi borde överväga att efterlikna.