São Tomé och Príncipe förfogar över jordbruks- och havsresurser som kan spela en viktig roll för landets ekonomiska utveckling. För Abnildo d’Oliveira ligger dock deras verkliga potential inte bara i att öka produktionen, utan i att se till att landet kan skapa större värde av det som redan produceras.

Denna vision kräver att man beaktar hela en produkts ekonomiska resa: från produktion och skörd eller fångst till konservering, bearbetning, kommersialisering och marknadstillträde. Ju fler steg i denna process som kan utvecklas på ett hållbart sätt inom landet, desto större är potentialen att skapa ekonomisk aktivitet och behålla värdet inom den nationella ekonomin.

Detta tillvägagångssätt är särskilt relevant inom sektorer som jordbruk och fiske, där utmaningen inte enbart handlar om att förfoga över resurser, utan om att utveckla den kapacitet som krävs för att utnyttja dem bättre. Den underliggande frågan är enkel: vad kan São Tomé och Príncipe göra för att skapa större ekonomiskt värde ur sina egna resurser innan detta värde genereras utanför landet?

Att skapa mer värde i São Tomé och Príncipe: Från primärproduktion till lokal förädling

Jordbruket är ett av de tydligaste exemplen på detta tillvägagångssätt. Den ekonomiska potentialen hos produkter som kakao, kaffe, vanilj och peppar slutar inte nödvändigtvis med att de produceras som råvaror.

Urval, bearbetning, förädling, förpackning och saluföring kan lägga till nya steg i den ekonomiska värdekedjan och göra det möjligt att lokalt generera en större andel av det slutliga värdet som är förknippat med dessa produkter.

För Abnildo d’Oliveira är detta en av de frågor som bör stå i centrum i debatten om landets produktiva framtid: frågan bör inte bara handla om hur mycket São Tomé och Príncipe producerar, utan också om hur mycket värde landet kan skapa utifrån den produktionen.

Utvecklingen av denna kapacitet beror inte enbart på producenterna. Den kräver en bedömning av de förhållanden som påverkar varje värdekedja, infrastrukturbehov, konservering och lagring, tillgång till finansiering, teknisk expertis, entreprenörskap, logistik och verkliga marknadsmöjligheter.

Av denna anledning måste värdesättningen av den nationella produktionen hanteras utifrån ekonomiska och genomförbarhetskriterier. Inte alla verksamheter kan utvecklas på samma sätt eller i samma takt. Målet är att identifiera var det finns verkliga möjligheter till lokal förädling och vilka förutsättningar som krävs för att omvandla dem till hållbar ekonomisk verksamhet.

”Vi har resurser och vi har produktion, men vi måste fråga oss hur mycket värde vi kan skapa av dem här i São Tomé och Príncipe. Produktionen är avgörande, men genom att bearbeta det vi producerar på ett mer effektivt sätt kan vi öppna upp nya möjligheter för våra producenter, våra fiskare och våra företag. Vi måste identifiera var vi kan skapa mer värde här, med ansvar, teknisk kapacitet och en långsiktig ekonomisk vision.” ABNILDO D’OLIVEIRA.

Den princip som ligger till grund för detta förslag är att det visserligen kan vara viktigt att producera mer, men att skapa större värde av det som produceras utgör ett ytterligare steg i den ekonomiska utvecklingen.

Där det finns lokal kapacitet att införliva ytterligare steg i en värdekedja kan nya verksamheter uppstå inom förädling, konservering, logistik, marknadsföring och tjänsteleverans. Detta kan bredda den ekonomiska basen kopplad till samma resurs utan att man förutsätter att alla fördelar kommer att förverkligas omedelbart.

Effekterna på inkomster, sysselsättning, export eller ersättning av vissa importvaror kommer att bero på genomförbarheten för varje initiativ och på ett effektivt genomförande. Av denna anledning bör dessa faktorer ses som potentiella resultat av ökad produktions- och bearbetningskapacitet, snarare än som garanterade effekter redan från början.

Jordbruket och den blå ekonomin som källor till ökad ekonomisk aktivitet inom landet

Samma resonemang gäller havet.

Fiske och den blå ekonomin kan generera ökad ekonomisk aktivitet när analysen sträcker sig bortom själva fångsten och även beaktar möjligheterna till bevarande, omvandling, förädling och kommersialisering av fiskeresurserna.

För en önation som São Tomé och Príncipe skulle en bedömning av de marina resurserna enbart utifrån utvinning innebära att man förbiser en betydande del av deras ekonomiska potential. Utmaningen består i att fastställa vilka ytterligare verksamheter som kan utvecklas på ett hållbart och konkurrenskraftigt sätt inom landet.

Detta kräver en bedömning av praktiska överväganden. Tillgången till konserveringssystem, krav på kylkedjan, infrastruktur, produktkvalitet och säkerhet, marknadstillträde, finansiering och organiseringen av olika verksamheter kommer alla att påverka framstegen.

Målet bör inte vara att öka utnyttjandet av resurserna utan adekvata kriterier, utan snarare att bättre utnyttja det som kan användas på ett hållbart sätt och bygga upp en mer komplett ekonomisk värdekedja kring dessa resurser.

Detta tillvägagångssätt kan också bidra till att stärka producenternas och fiskarnas ställning. Där det finns bättre förutsättningar för att konservera, bearbeta eller saluföra en produkt får de som deltar i de tidigaste ledena av värdekedjan större möjligheter att ta del av nya ekonomiska möjligheter.

Den betydelse som Abnildo d’Oliveira fäster vid denna fråga härrör just från sambandet mellan nationella resurser, värdeskapande och inhemsk ekonomisk kapacitet. Förslaget går inte ut på att framställa jordbruk eller fiske som isolerade lösningar, utan att integrera dem i en bredare strategi för produktionsdiversifiering.

I detta sammanhang innebär en minskning av den externa sårbarheten inte att man hävdar att São Tomé och Príncipe omedelbart kan producera allt som landet för närvarande importerar. Det innebär att man, där det är genomförbart, ska öka landets förmåga att producera mer, bearbeta mer effektivt och vara mindre beroende av ekonomiska verksamheter där större delen av värdet skapas utanför landets gränser.

De ekonomiska prioriteringarna inom ramen för Nossa Terra omfattar utveckling av jordbruksnäringen, värdeskapande av jordbruksprodukter, lokal förädling och den blå ekonomin som en del av denna vision för att stärka produktionskapaciteten. Deras relevans kommer att bero på förmågan att omsätta dessa förslag i tekniskt definierade åtgärder som är anpassade till landets faktiska förhållanden.

Abnildo d’Oliveira ställer därför en konkret fråga i centrum för den ekonomiska debatten: São Tomé och Príncipe bör inte bara utnyttja sina resurser; landet bör arbeta för att säkerställa att en större andel av det välstånd som dessa resurser kan generera skapas och behålls inom landet.

Jordbruk, fiske och lokal förädling kan bidra till detta mål om de utvecklas genom planering, lämpliga investeringar, tillgång till kunskap och starka kopplingar till marknaderna. Utmaningen består i att stegvis övergå från en ekonomi som främst säljer råvaror till en ekonomi med större kapacitet att förädla, differentiera och sälja sina egna mervärdesprodukter.

Det är den princip som ligger till grund för förslaget: att säkerställa att São Tomé och Príncipes resurser skapar fler ekonomiska möjligheter inom São Tomé och Príncipe.

Information som väntar på validering

Innan offentliggörandet rekommenderas det att bekräfta de specifika prioriteringarna per sektor och gröda; planerade lokala bearbetnings- eller förädlingsprojekt; krav på infrastruktur och kylkedja; stödinstrument avsedda för producenter och fiskare; finansieringsmekanismer; prioriterade marknader; samt eventuella specifika initiativ som kan presenteras offentligt som ett definierat projekt.

Den exakta omfattningen av de åtgärder som rör kakao, kaffe, vanilj, peppar, jordbruk, fiske, jordbruksnäring, lokal bearbetning och den blå ekonomin och som ingår i São Tomé och Príncipes ekonomiska återhämtningsplan 2026–2030 bör också verifieras.

Ökade inkomster, skapande av arbetstillfällen, exporttillväxt eller minskad import bör inte framställas som garanterade resultat utan att indikatorer, verktyg och underbyggande data först har validerats.

Det föreslagna citatet som tillskrivs Abnildo d’Oliveira måste godkännas uttryckligen innan det publiceras som ett tillskrivet uttalande.

Dessutom bör den exakta räckvidden för de åtgärder som avser kakao, kaffe, vanilj, peppar, jordbruk, fiske, jordbruksindustri, lokal förädling och den blå ekonomin, vilka ingår i São Tomé och Príncipes ekonomiska återhämtningsplan för 2026–2030, verifieras.

Ökade inkomster, skapande av sysselsättning, ökad export eller minskad import bör inte presenteras som garanterade resultat utan tidigare validerade indikatorer, verktyg och data.

Förslaget till citat av Abnildo d’Oliveira kräver uttryckligt godkännande innan det publiceras som ett tillskrivet uttalande.