Känslosamma tankar om djur

Det är ganska passande att denna essä skrivs på Alla själars dag 2026, som en reflektion över W.H. Audens iakttagelse att ”Människan har den fasansfulla egenskapen att vara det enda djuret som till synes njuter av att orsaka andra lidande”.

in · 04 skáb 2026, 08:01 · 0 Kommentarer

Credits: envato elements; Author: borsattomarcos;

De djup av ondska som mänskligheten kan sjunka till i sin själsliga förvrängning är mångskiftande. När jag ser tillbaka på mina egna minnen av den senaste tidens historia finns det alltför många exempel på detta. De sträcker sig från bitterheten i oändliga krig till sorgen över våld i hemmet.

I nästan alla dessa konflikter har djur av alla arter fått lida av både tanklösa och avsiktliga mänskliga handlingar. Hästar, mulor och åsnor har slaktats på slagfälten; hundar och apor i försökslaboratorier; fåglar och reptiler i en rasande utrotningskampanj. Listan verkar oändlig men utökas nu av de troliga effekterna av klimatförändringarna och kontrollen över liv utövad av en överlägsen intelligens.

Dödsfälten i Kambodja, Armenien och Gaza vittnar fullt ut om denna tragedi, där människan har orsakat enormt lidande både för sin egen art och för de djur som hon utövar kontroll över.

Evolutionen är inte en stege med människan på toppen. Alla levande arter befinner sig i olika utvecklingsstadier, oftast kortlivade men ibland med bestående konsekvenser, och tiden tar ingen hänsyn till den hastighet med vilken vissa kan vackla och utrotas.

En andlig uppfattning om alla djurs själar, såsom den som förekommer i de flesta österländska religioner, ger hopp om att livets evolution snarare liknar en buske med många grenar av varelser, var och en av vilka utvecklas på sitt eget sätt mot en kulmination av harmonisk frid.

Hinduismen lär att själen i cykeln av födelse, död och återfödelse (samara) genomgår många existensformer, där principen om välvillig kärlek (ahimsa) liknar den om kärleksfull vänlighet (metta) som uttrycks inom buddhismen. Reinkarnationen tros ta många former, däribland den formförändring som förekommer inom hedniska trosuppfattningar.

Den snäva kristna synen att den mänskliga själen har en förutbestämd framtid i ett liv efter döden, till uteslutning av alla andra, bör granskas närmare på denna speciella dag i den ekumeniska kalendern.

Oavsett hur den kosmiska strukturen ser ut i den himmel som alla själar strävar efter, låt oss hoppas att detta slutgiltiga öde blir en fristad för alla andar som värdesätter helande utan ord, fred utan grymhet och den universella kärlekens odödlighet.