Portugals AI- och IT-branscher: ett efterord

En första rapport om händelserna vid konferensen Atlantic Convergence, som den 1 oktober avslutade tre dagars program i Lissabon, visar att fokus i år har skiftat från harmonisering av lagstiftningen till den ”oöverträffade omfattningen av AI-infrastruktur” som krävs för den revolution som nu pågår.

in · 08 golg 2026, 07:01 · 0 Kommentarer

Credits: envato elements; Author: Rawpixel;

Detta möte med över tusen toppchefer från branschens företag på båda sidor av Atlanten fick stöd av ledande aktörer inom telekom och datacenter. Det var därför förståeligt att deltagarnas överläggningar inriktades på att bilda investeringspartnerskap som skulle kunna föra den blomstrande AI-verksamheten fram till förverkligande och vinst.

Flera storheter inom den portugisiska fastighetsbranschen var på plats som rådgivare för förvärv av tomter för att uppföra de enorma anläggningar som planeras för vårt hemland och de lyxiga bostäder som teknokraterna kommer att behöva. Helt riktigt uttrycktes oro över myndigheternas förmåga att möta den förväntade enorma efterfrågan på energi och vatten, vars leverantörer för närvarande har svårt att tillgodose de inhemska behoven. Man förutspådde att ”anläggningar avsedda för AI kommer att uppvisa en enskild ökning av energiförbrukningen på 50 %”.

VD:n för MEO rapporterade att Portugal redan har 8 000 km fiberoptiska nät och uttryckte sin tillförsikt att en utbyggnad av förnybara energikällor skulle generera den enorma hållbarhet som AI-datahubbarna kräver. Hon kunde dock varken ge någon uppskattning av den yta på landsbygden som skulle krävas för installation av solpaneler och vindkraftverk eller av kostnaden för alternativ såsom kärnkraft.

För den delen nämndes inte heller de konsekvenser som det sociala bostadsprogrammet skulle drabbas av på grund av att arbetskraft och material skulle avsättas för att bygga den föreslagna AI-infrastrukturen.

Det allmänna intrycket av konferensrapporten är att den växande offentliga oron och det därav följande motståndet mot införandet av den nya digitala ekonomin är en politisk fråga som regeringarna måste lösa. De övertygande mantran som lyder ”en möjlighet som inte får missas” och ”för nationens bästa” påminner om den propaganda som för flera år sedan användes av gruvföretag som ville erhålla koncessioner för utvinning av portugisiska mineralresurser. Idag uppmanas vi förstås att avreglera och påskynda utvecklingen av en ny teknik som vi vet mycket lite om.

I ett pressmeddelande den 5 oktober förklarade Sam Altman att han anser att världen bör acceptera att ”dåliga saker” inträffar i samband med AI som en motprestation för fördelarna med en innovativ teknik och människors möjlighet att utöva ett inflytande som fullständigt kommer att förändra deras kultur till det bättre. Definitionen av ”människor” är oklar, men man kan förlåtas för att anta att detta avser eliten i ett samhälle som endast är lojal mot digitala värden som har sitt ursprung i och förblir begränsade till de högsta skikten.

EU måste stå emot närmanden från dessa oligarkiska titaner som strävar efter dominans inom EU:s område när det gäller en komplex teknik som påstår sig vara säker genom självreglering och allsmäktig genom en till synes oövervinnlig finansiell makt.

Bryssel har redan tagit ett litet steg mot att bevara sin värld genom att anslå 10 miljarder euro från EU-medel till ett initiativ för att etablera upp till sju AI-gigafabriker som ska komplettera det befintliga nätverket av tjugo mindre enheter. Samordningen och sammanställningen av en ytterligare kostnad, uppskattad till 20 miljarder euro, är ett ansvar för det gemensamma företaget Euro High Performance Computing, som har till uppgift att säkerställa att suveräniteten över de AI-system som skapas för styrning förblir uteslutande hos EU.

Denna princip om autonomi kommer att prövas genom lagen om utveckling av molntjänster och AI, som är ett förslag från kommissionen som lades fram i juni. Syftet är att rangordna säkerhetsnivåerna för AI-tjänster efter betydelse, så att de mest sårbara kontrolleras och, förhoppningsvis, ägs av européer.

Trots detta kommer en sådan autonomi alltid att hotas av intrång från tidigare allierade och av implosion orsakad av splittrade medlemsstater i en union som saknar en federations status, auktoritet och styrka.

Fullständig oberoende från intrigerna hos de ”magnifika sju” amerikanska företagen och dagens kinesiska jättar är omöjligt i den sköna nya digitala världen. Anden är definitivt ute ur flaskan. Vi kan bara hoppas att den är välvilligt sinnad.