I årtionden har den portugisiska modellen varit starkt inriktad på bostadsägande. Att köpa ett hus har blivit synonymt med stabilitet, trygghet och förmögenhetsuppbyggnad, medan hyresboende ofta har förblivit en tillfällig lösning. Problemet ligger naturligtvis inte i bostaden i sig. Det ligger i avsaknaden av ett verkligt alternativ för dem som föredrar eller behöver hyra.

Siffrorna visar hur detta alternativ fortfarande är underutvecklat ur ett institutionellt perspektiv. Enligt WORX:s WMarket Review Mid-year 2026 kommer investeringarna i den privata hyresmarknaden (PRS) ochflerfamiljshus i Portugal att ha uppgått till endast cirka 440 miljoner euro under de senaste fem åren, vilket motsvarar ungefär 4 % av de institutionella fastighetsinvesteringarna under den perioden. Rapporten pekar på en betydande potential inom detta segment, på en marknad där efterfrågan på bostäder fortsätter att överstiga utbudet.

Jag är väl förtrogen med europeiska marknader där hyresboende intar en mycket mer strukturell position i bostadssystemet, nämligen den tyska marknaden, där jag är född. Portugal bör naturligtvis inte kopiera modeller som är ett resultat av andra ekonomiska, sociala och historiska förhållanden. Men det finns en viktig slutsats att dra av dessa erfarenheter: att hyra en bostad under en betydande del av sitt liv behöver inte innebära instabilitet eller bara vara ett skede medan man inte har råd att köpa.

Det finns också en ekonomisk dimension som vi sällan förknippar med bostäder. En välutvecklad hyresmarknad underlättar människors rörlighet. En familj som köpt en bostad i en viss stad, tagit ett långfristigt lån och organiserat hela sitt liv kring det beslutet ställs inför betydande kostnader om en yrkesmässig möjlighet uppstår i en annan region. Att sälja, köpa nytt, byta skola för barnen och ta på sig alla därmed förknippade kostnader kan göra att ett mer attraktivt löneerbjudande inte längre lönar sig.

På en bredare, yrkesmässigt och geografiskt mångsidig hyresmarknad kan detta beslut bli enklare. Människor kan flytta dit där det finns bättre jobb, företag kan rekrytera inom ett större geografiskt område och regioner med större ekonomisk dynamik kan lättare ta emot arbetskraft. Bostadsfrågan är inte längre bara en social fråga utan blir också en del av diskussionen om arbetskraftens rörlighet, konkurrenskraft och produktivitet.

Detta innebär inte att man ska ersätta ägande med hyra. Portugal behöver båda lösningarna. Det innebär att skapa en marknad där att köpa ett hus är ett val och inte i praktiken det enda sättet att uppnå bostadsstabilitet. För detta behöver vi ett långsiktigt professionellt utbud, skala, förutsägbara regler och ett regelverk som ger trygghet åt både hyresgäster och investerare.

Institutionella investeringar kan spela en viktig roll här. Fonder, försäkringsbolag, pensionsfonder och andra långsiktiga investerare kan bidra till att skapa ett utbud specifikt för hyresbostäder, förutsatt att de ekonomiska och rättsliga förutsättningarna finns på plats för detta.

Efter årtionden av att ha uppmuntrat portugiserna att slå sig ner genom bostadsägande är det kanske dags att även erkänna det ekonomiska värdet av rörlighet. En effektiv bostadsmarknad bör göra det möjligt för människor att slå rot när de vill, men också att flytta till en annan stad när en bättre möjlighet dyker upp. Den bostad vi bor i bör inte avgöra vilket jobb vi kan ta.