År 1526 fullbordade renässanshumanisten William Tyndale en översättning av Nya testamentet från antika koinegrekiska och hebreiska texter till engelska. Han beslöt att denna skulle ges ut med hjälp av den nyligen införda tryckpressen, så att den skulle kunna läsas ”av såväl en enkel plogpojke som en prins”.
På grund av motstånd från de konservativa katolska biskoparna, som hävdade att Guds ord endast kunde återges på latin, förde Tyndale först sina manuskript till Köln, där hans avsikter förråddes till stadens religiösa myndigheter. Därefter reste han uppför Rhen till Worms, där 3 000 exemplar trycktes på Peter Schoeffers protestantiska tryckpress. Dessa gömdes i tygbalar och smugglades in i Storbritannien, där de snabbt såldes. Biskoparna accepterade dock inte detta och samlade ihop hela upplagan för att bränna upp den på St. Pauls katedralområde
Endast tre fullständiga upplagor är kända för att ha överlevt. För en av dessa betalade British Library 1 000 000 pund och gav sedan, år 2000, ut en reproduktion i fickformat. De andra två förvaras i Württembergs statsbibliotek och, ironiskt nog, i St. Paul’s.
Efter förstörelsen stannade Tyndale kvar i Europa, där hans språkliga begåvning gjorde det möjligt för honom att studera översättningar till spanska, italienska, franska och tyska – den sistnämnda var särskilt användbar för Martin Luthers samtida skrifter. Detta gjorde det möjligt för honom att slutföra en reviderad utgåva av Nya testamentet, som trycktes 1534 i en upplaga på 20 000 exemplar. Efterfrågan på dessa var nästan omättlig i Storbritannien, trots de hårda straff som de katolska myndigheterna, under ledning av Thomas More, utdömde för att man läste eller till och med lyssnade på verket.
Källa: Wikipedia;
År 1535 arresterades William Tyndale anklagad för kätteri och fängslades nära Bryssel i slottet i Vilvoorde, där han året därpå ströps och därefter brändes på bålet.
De grunder som Tyndale lade ledde till utgivningen år 1611 av den magnifika King James-versionen av Nya testamentet, som i stor utsträckning byggde på översättningen från 1526 för att uppnå tydlighet i uttrycket i det vi idag kallar tidigmodern engelska.
Orden fisherman, castaway och busybody samt vardagliga uttryck som filthy lucre och de som nämns i första stycket i denna uppsats skapades alla av William Tyndale. I samband med detta 500-årsjubileum bör vi alla vara tacksamma för hans minne.








Follow us on social media