”Uppfattningen att man inte kan göra någonting är den första myten som människor måste komma förbi”, sa han. ”Såvitt vi kan bedöma verkar det inte finnas någon punkt där det inte går att vända tillbaka. Det är inte för sent att börja.”

Data stöder hans påstående, och de är mer uppmuntrande än man skulle kunna tro. En färsk genomgång av 85 studier som omfattade mer än åtta miljoner människor visade att en aktiv livsstil under vuxenlivet är kopplad till en 20–40 procent lägre risk för för tidig död. Men den verkliga nyheten gäller oss andra: personer som var inaktiva och sedan började röra på sig minskade ändå sin risk med 20–25 procent. Forskarnas egen slutsats – det är aldrig för sent.

Styrketräning visar samma sak. Den muskelmassa som vi antar är borta för gott visar sig vara anmärkningsvärt villig att återvända. Vuxna som började med styrketräning senare i livet vände vissa av de molekylära tecknen på åldrande i sina muskler, och personer i 90-årsåldern återfick sin styrka på så kort tid som åtta veckor. Fysisk kondition lönar sig också: i en studie med över 120 000 personer var högre kardiorespiratorisk kondition förknippad med lägre dödlighet, utan att någon övre gräns kunde observeras – och fördelen gällde även för äldre vuxna.

Kaeberlein räknar med att rätt vanor – kost, motion, sömn och, tillägger han noga, goda vänner – kan ge den genomsnittliga personen så mycket som 15 hälsosamma år. Inte perfekta år. Bättre år.

Det uppmuntrande är att inget av detta kräver en total omställning. En kort promenad, en tidigare kväll eller en bättre måltid är fortfarande ett steg i rätt riktning.

”Man vill bara sträva mot det optimala”, sa han till mig. ”Man behöver inte vara perfekt.”

Så jag strävar inte efter perfektion. Bara lite bättre än igår. Det, visar det sig, är hela poängen.